När livet ändras

Har nu fått tag på Sahlgrenska.

Som det ser ut nu så kommer jag tidigast bli kallad för undersökning i oktober.

Det har varit kaos i sommar och de ligger hopplöst efter, som tidsbokaren uttryckte det.

Eftersom jag ska till en specialist så är den kön längre.

 

Jag undrade om jag kunde få stå i någon kö där de kan ringa in mej med kort varsel. Berättade att jag kan komma inom 2 timmar. Det kunde jag, men som hon då berättade så är även den kön lång.

Hon förstod min angelägenhet, så hon gav mig tipset att ringa om några veckor igen, för då har de fått en ny schemaperiod. Om det då, när jag ringer, kommit in något återbud har jag rätt att få den tiden, för de kan inte ringa 500 patienter, sa hon. Då går jag före i kön, i den kön. Många olika köer blir det :)

 

Om jag ska ringa igen och ligga på? Svar ja!

 

Linda ♥

 

Nu är det ett tag sedan jag skrev. Tyvärr händer det inte något nytt så jag har inte så mycket att berätta.

Jag har tagit lite semester från jagandet på Sahlgrenska.

Vi har varit iväg lite, skönt med miljöombyte.

 

Nu har stora killen börjat på förskolan och vardagen kommit tillbaka. Vår vardag tillsammans med en tumör.

Värken har ökat det sista igen och tumören växer. Trodde att den kapslat in sig och därmed inte skulle växa mer, men det var fel. Jag blir återigen äcklad av den när jag tittar. Försöker undvika det. Men i och med att den växer så känner jag på nytt av den mer i rörelser mm.

 

Jag blir rörd av att det är flera som hört av sig det sista för att jag inte skrivit här på bloggen och de har varit undrande till vad som sker. Tack för er omtanke!

Jag har medvetet valt att prata mindre om tumören. Inte för att jag inte vill eller tycker det är jobbigt, utan för att jag känner att tiden går och jag kan inte hålla på och tjata om hur det är.

 

Idag fick jag ett samtal, när jag lagt på så kände jag att jag fått sådan kraft av det som sas. Kraft att orka lite till. Fantastiskt.

 

Jag kämpar vidare och återkommer!

 

Linda ♥