När livet ändras

Det var ett tag sedan jag skrev. Det beror på att jag inte haft orken. Jag har varit på medicinmottagningen och träffat min läkare som håller i mej angående giftstruman. Hon är verkligen bra. När jag kom med andan i halsen stod hon och öppnade dörren för mej. Ett mottagande med ett stort leende.

Vi gick först igenom hur jag mår. Det mesta stämde med  vad mina värden visar. Det är jobbigt att det påverkar kroppen så mycket och sätter mycket ur spel, men samtidigt skönt att få en förklaring på varför jag mår som jag mår. Framför allt min nedstämdhet och orkeslöshets känslan. Jag har stor koll på min egna kropp och har känt att det är något som inte stämmer, det beror inte bara på att jag nu får tid till att låta mina känslor komma ikapp över vad tumören ställt till med.

 

Vi pratade även framtid. Just nu är det medicinering som gäller. Än så länge har hon inte hittat rätt balans för min kropp, så jag fick justera lite. Men sen äta såhär i drygt ett år till. Sen hoppas på att kroppen återhämtat mej och läkt ut. Åter igen fick jag ett pekfinger som menar på att jag måste ha tålamod med mitt mående, och att skynda långsamt. Det tar tid... När jag gick därifrån så kändes det bra och tryggt. Det är så skönt att det finns en tydlig plan och att de håller i mej, och att det funkar så bra. Det kommer kallelse för provtagning, och sen ringer läkaren upp och berättar vad hon anser om svaren. Jag gör bara som de säger, och det känns bra.

 

Förövrigt har det varit en period då jag aktivt jobbat för att göra saker som jag mår bra av och som fyller på energikontot. Vi har haft förmånen att vara friska för övrigt så vi har gjort mycket mysigt tillsammans i familjen. Allt från att gå med vänner till badhuset, till att laga lite extra god mat och göra fint. Det finns ganska mycket enkla trix för att få det lite extra bra och mysigt. Och vi har träffat många i vår närhet, och det är alltid kul!

 

För någon vecka sedan skulle jag till rehab på Sahlgrenska. Dagen innan ringde de och sa att min sjukgymnast var sjuk så det blev inställt. Så skönt att inte behöva åka i onödan. Men eftersom vi redan ordnat barnvakt, frågade vi om det var ok att ha barnen trots att jag inte skulle iväg, och istället få åka till IKEA med mannen. Det var det, så vi åkte iväg. Vilken lyckoträff. Det var så fantastiskt att få åka iväg på något roligt. Vi försöker alltid göra våra göteborgsresor roliga, men detta var något annat. Vi hade det verkligen så mysigt och roligt. Vi skrattade så mycket att vi en gång fick stanna bilen, för vi var en trafikfara. Så gott att känna, efter allt som hänt, så finns den genuina glädjen där. Jag kände att den Linda jag ser mej vara fanns där.

Det kändes även skönt att sitta med en kaffe och planera Lillemans rum. Planera framtid. Mycket har stått på paus, men nu trycker vi på play-knappen. Den får fortfarande gå i slowmotion, men den går framåt. Det gav kraft.

 

Ytterligare ett rehab besök blev inställt, men om en vecka ska jag dit, och då även få träffa läkare för att prata sjukskrivning mm. Tyvärr blev det inte som min läkare, som nu slutat, hoppats på. Jag skulle slussas över och inte hamna mellan stolarna. Men idag har jag satt ner foten så det kommer nog bli bra.

 

En dag ringde det på dörren och utanför står en vän med nybakade bullar och fina tulpaner. Denna gången för att fira framtiden, som hon uttryckte det. Det var så fint tycker jag. När det känns tungt och jag fastnar i den känslan så ska jag ändå inte glömma att det nu är i framtiden.

 

Linda <3

Jag har sedan jag var liten drömt mycket om vad jag vill göra eller önskar mej. Sådan är jag fortfarande.

Drömmar för mej är mer som önskningar. Allt man önskar sig får man inte, men man har ändå rätt till att önska.

 

Jag märker tydligt hur mina drömmar har ändrats. Inget jag aktivt styr utan det bara sker. Tycker det är intressant.

En av de största drömmarna nu är kring att få en vanlig vardag igen. Jag funderar mycket kring hur det blir. Då mannen jobbar, jag är mammaledig till lillkillen och storakillen är några timmar på förskolan. Sen i höst så drömmer jag om att få komma tillbaka till arbete. Hur det blir vet jag inte med tanke på att jag inte kan jobba med det jag tidigare gjort. Det är inte så stor sorg för mej utan jag ser mer fram med spänning mot det. Sen vill jag förstås hitta något som känns som jag och som känns meningsfullt. Men jag har en stark känsla av att det kommer ordna sig, och det till något väldigt bra. Känns lite som en nystart för mej.

 

 

Tidigare har mina drömmar varit kring tex en långresa eller liknande, materialistiska saker. En dag i förra veckan slog det mej hur jag drömde om att få hjälp och avlastning med städning. Jag log då för mig själv. Vad människan är anpassningsbar. Just nu så är många drömmar inte relevanta med tanke på min situation. Visst vore det underbart med en resa, men när jag inte riktigt orkar och har mycket värk, så känns det inte så lockande. Utan jag drömmer om att få hjälp med städningen och matlagningen. Att få ha tid och kraft till att vara tillsammans och orka med det som är viktigt. Familjen. Låter så vuxet.

Tror inte man behöver vara sjuk för att önska sig detta. Det jag menar är mer att jag faktiskt uppskattar att värderingarna ändras och på något sätt krymper ner till kärnan. Vad är viktigt för mej? Jo det är att få vara frisk och må bra. Det är först utifrån det man sen kan jobba vidare.

 

De senaste har jag tyvärr mött alldeles för många som mötts av de där hemska orden, som jag fick till mej i april. Du har en elakartad tumör. Åter slås jag med full kraft att där står vi schack matt. Inget blir du viktigare, eller större önskan än att bli frisk. Jag möter även på att man inte ska ta ut något i förskott, att cancer inte behöver betyda döden. ABSOLUT INTE! Det är tack och lov så mycket man kan behandla idag. Men resan är lång och tuff. Jag tänker på er, och på alla anhöriga runt om. Reklamen är så sann. 1 av 3 får cancer, men alla drabbas.

 

I dessa stunder tror jag drömmar kan bli viktigare än någonsin. Att ha något att längta och sträva mot. Stora som små drömmar. För mej har vänner runt om mej hjälpt mej att sätta upp drömmar. Att jag fått saker att hänga upp mej på och se fram mot. Även om jag nu är en bra bit på väg i min resa så är de drömmarna viktigare än någonsin. När det känns oerhört segt och tröstlöst i träning mm. Då försöker jag tänka på detta, det ger ny kraft. Jag har drömmar där framme som snart kommer gå i uppfyllelse. Tillsammans blir vi starka!

 

Och precis som vi får till oss som små bar, vad önskar du dej? Du får önska dej vad du vill, sen är det inte säkert du får allt, men önskan är fri och många önskningar kan faktiskt slå in!

 

Linda <3